Mor i Sutre
80
pages
Swedish
Documents
2010
Le téléchargement nécessite un accès à la bibliothèque YouScribe Tout savoir sur nos offres
80
pages
Swedish
Documents
2010
Le téléchargement nécessite un accès à la bibliothèque YouScribe Tout savoir sur nos offres
The Project Gutenberg EBook of Mor i Sutre, by Hjalmar BergmanThis eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it,give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online atwww.gutenberg.netTitle: Mor i SutreAuthor: Hjalmar BergmanRelease Date: November 6, 2005 [EBook #17015]Language: Swedish*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MOR I SUTRE ***Produced by The Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.netHjalmar BergmanMOR I SUTREAlbert Bonniers förlagStockholm1917MOR I SUTREGästgivarn i Sutre var några och femtio år då han tog sig hustru. Orsaken till dröjsmålet var den, att han som gästgivareråkat kvinnfolk av alla slag och i en punkt funnit dem alla lika som syskonbär. De höllo inte med rättvisan. Efter hansförmenande. Och orättvisa var gästgivarn i Sutre en styggelse.Av samma orsak höll han sig icke med konjak, rom, arrack med flera tullpliktiga varor, ty han betraktade tullen som enorättmätig pålaga, den där en rättvis man icke borde underkasta sig. Hellre då lida den försmädelsen att höragranntyckta gäster klandra maten, lagad av en halvblind gumma, och den tarvliga drycken.Men en dag kom till gästgivargården i Sutre en västgötaknalle, slog sig ned under eken med lådan sin och begärdekonjak.Har jag inte, svarade gästgivarn.Varföre då, då? frågade knallen, som var en allvarlig ung man med svarta tattarögon ...
Voir
MOR I SUTRE
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MOR I SUTRE ***
Produced by The Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net
Gästgivarn i Sutre var några och femtio år då han tog sig hustru. Orsaken till dröjsmålet var den, att han som gästgivare råkat kvinnfolk av alla slag och i en punkt funnit dem alla lika som syskonbär. De höllo inte med rättvisan. Efter hans förmenande. Och orättvisa var gästgivarn i Sutre en styggelse. Av samma orsak höll han sig icke med konjak, rom, arrack med flera tullpliktiga varor, ty han betraktade tullen som en orättmätig pålaga, den där en rättvis man icke borde underkasta sig. Hellre då lida den försmädelsen att höra granntyckta gäster klandra maten, lagad av en halvblind gumma, och den tarvliga drycken. Men en dag kom till gästgivargården i Sutre en västgötaknalle, slog sig ned under eken med lådan sin och begärde konjak. Har jag inte, svarade gästgivarn. Varföre då, då? frågade knallen, som var en allvarlig ung man med svarta tattarögon och svart, stripigt hår. För det ska fan och inte jag betala syndapengar, svarade gästgivarn och utlade sina åsikter om tullen. Det finns väl tullfri konjak, invände knallen. På västkusten kan en tappa konjak ur gråberget, om en bara har rätta handlaget. Det lät någonting, tyckte gästgivarn. Och eftersom knallen lovade att lära honom rätta sättet att tappa konjak ur gråberget, och eftersom gästgivarn vid fyllda femtio så gott först som sist borde se sig om i världen, ställde han om sitt hus, spände för kärran och åkte med knallen till Göteborg.
Hjalmar Bergman MOR I SUTRE Albert Bonniers förlag Stockholm 1917
Title: Mor i Sutre Author: Hjalmar Bergman Release Date: November 6, 2005 [EBook #17015] Language: Swedish
Aldrig! sade flickan. Åjo bevars, vidhöll gästgivarn. Du är inte tungsint av dig. Och får du sen småfolk att pyssla med. Då går jag min väg, sade flickan. Med ungen? undrade gästgivarn och småflinade. Flickan sade: Blir han lik dig, så vill jag inte se honom. Jaså, sade gästgivarn. Och blir han lik en annan, så ska du inte ha honom, din grömming. Vem skulle han då bli lik? undrade gästgivarn. Det är en du inte känner, sade flickan. Blir han lik honom så ska jag hålla honom som Vår Herre. Och vart ska du ta vägen med den? frågade gästgivarn. Blir han så fin, han, så är det väl bäst du går till kungen med honom. Eftersom inte Sutre duger. Nej, inte åt honom, sade flickan, kastade med huvudet. Gästgivarn såg sig omkring. Han kan få sämre, tyckte han. Nej, inte om det så vore i diket, sade flickan. Därmed var samtalet slut och flera fördes ej i det ämnet mellan gästgivarn och hans hustru. Men två år senare födde hon honom en son. Vem ska en säga, att han är lik? frågade gästgivarn. Dig, svarade hustrun. Gossen kallades Lars efter far och farfar. Han blev tungrodd och åbäkig och så i alla stycken sin fars avbild, att det måtte förvåna. Och mor i Sutre fick ännu en son. Vem ska en säga, att han är lik? frågade gästgivarn. Dig, svarade hustrun. Han kallades Anders efter morfar och släktade mera på mödernet, så att han var rörlig och häftig och som barn så lynnig och oberäknelig, att modern måtte aga honom beständigt. Därnäst kommo så döttrar och sent omsider, då mor i Sutre redan var över fyrtionde året, ännu en son, som kallades Daniel. Vem ska han vara lik? frågade gästgivarn. Dig, svarade hustrun. Men pojken hade icke ett drag av fadern, icke heller liknade han modern om icke i det, att han var gladlynt. Då Daniel var vid pass tio år gammal, hade gästgivarn kommit ett bra stycke in på sjuttiotalet. Han hade svårt att förlika sig med pojkens upptåg. Daniel hör inte hit, sade han. Hör han inte hit? upprepade gästgivarmor. Det var håken. Hör inte min pojke hit? Nej, sade gubben och grinade illfundigt. Det var nog honom du tänkte på, när du sa, att son din var för god för Sutre. Men gästgivarmor förstod ingenting utan gubben måtte upprepa ord för ord vad hon sagt den första dagen i Sutre. Då rodnade mor i Sutre ända upp i öronsnibbarna. Det var skam till minne du har! sade hon.
